Den 11 mars för två år sedan dog min syster Anna. Sjukdomen fick till slut fick övertaget.Anna var den bästa syster man kunde ha. Hon var alltid omtänksam men hon betydde särskilt mycket för mej när jag kom i tonåren. Hon bidrog till att jag blev intresserad av omvärlden, hon fick mej att se att världen var full av orättvisor, inte bara ur globalt perspektiv utan också på hemmaplan. Det var på 60-talet och gamla sanningar prövades.
Vi pratade om livet och världen och hon tipsade om böcker man borde läsa. Hon prenumererade på fredstidningen PAX åt mig vilket ansågs mycket kontroversiellt i vår familj. Och när jag läste Kärlekens konst av Erich Fromm trodde pappa att den handlade om sex.
Jag tänker på Anna när jag hör om vilsna eller osäkra ungdomar som blir coachade av vuxna människor i karriären. I exempelvis Västerås tar arbetsförmedling och näringsliv hjälp av yrkeserfarna mentorer för att försöka hjälpa unga arbetslösa att hitta vägen in på arbetsmarknaden.
Alla behöver vi en storasyster eller storebror.
Ingrid Sillén
2 kommentarer:
Hej
Jag ramlade in på din blogg och började läsa. Vad fint du/ ni skriver. Man ska vara rädd om varandra!
Ha det gott.
/Kristoffer
Hej! Kul att du hittade till vår blogg och att du gillar den.
Ja vi måste se människorna omkring oss, inte bara de små gulliga barnen utan också stökiga tonåringar. För att inte tala om skröpliga och jobbiga gamlingar.
hälsar Ingrid
Skicka en kommentar