måndag 28 september 2009

Puss på skatteverket

Det är väl inte ofta man vill pussa någon på Skatteverket, men nu fick jag lust till det. Jag slapp betala 1000 kr för att jag var försenad med en kvartalsavgift angående min försäljning till utlandet. Under andra kvartalet i år hade jag nämligen sålt böcker till Finland och Danmark för cirka 900 kr. Det ska anmälas på en särskild blankett till Skatteverket med angivande av köparens vat-nummer.
Det där hade jag ju ingen koll på så jag lade bara blanketten åt sidan och tänkte att det gör jag snart. Inte långt därefter kom ett brev där Skatteverket övervägde att ge mej en förseningsavgift på 1000 kr.
Men efter mitt personliga brev medgavs jag alltså hel befrielse från förseningsavgiften. »Inte för att skälen är av den art att den medför rätt till befrielse. Men för att det är första gången som ni utan giltigt skäl inkommit för sent med kvartalssredovisningen.«

Puss på er Skatteverket!

Ingrid

onsdag 23 september 2009

Borde man inte kunna tala med varandra?

Märta har fått en ny person som kommer från Hemtjänsten. Märta är väldigt nöjd med den nya för hon är så bra på att stryka och gör precis det som hon blir ombedd. Hon är dessutom mycket vänlig och omtänksam. Kruxet är att hon inte förstår eller talar svenska alls. Märta tycker inte att det är något problem, hon är ju så van att vara till lags. Men är det verkligen rimligt att anställa personal som inte kan språket? Borde hon inte få gå på en kurs i svenska först?

Ingrid

tisdag 22 september 2009

Genuskodad

Med stort intresse har jag följt DN Insidans serie om parrådgivning. Terapeuter som ska vägleda par och föräldrar till ett bättre liv har visat att de är ganska så rejält omedvetna om jämställdhet i praktiken.

Hur jämställd tror du att du är? Det handlar inte om att en tjej kan hålla i en hammare eller en kille kan dra en barnvagn. I våras var jag med i en projektgrupp om jämställt föräldraskap. En mycket intressant studie är den som en av deltagarna, forskare Eva Lindholm gjort om föräldrainformationen som blivande föräldrar får på barnmorskemottagningar. Hon har analyserat häftet Vänta barn och hennes slutsats är att föräldrarollen kan knappast bli tydligare genuskodad än så här. Läs hennes artikel på sid 24 i Makalösa föräldrars temanummer om jämställt föräldraskap.

Jane M

onsdag 16 september 2009

Även hos oss

Så har den blivit rykande aktuell även i vårt kollektivhus – frågan om man ska köpa sina lägenheter. Inte sedan huset var nytt har väl så många kommit på ett möte. Stämningen är lugn, folk lyssnar på varandra. Än så länge.

Men varför i hela friden ska man sälja ut allmännyttan? Och till hälften av marknadsvärdet? De senaste veckorna har det talats i media om avknoppningar inom både barnomsorg och äldreomsorg, verksamheter som sålts ut billigt och som berikat de nya ägarna. Det är ju samma sak med utförsäljning av hyresrätterna.

Jag tror visst att det går att ha ett kollektivhus där folk äger sina lägenheter. Men det här blir något helt annat. Många som bor här är ensamstående med låga inkomster och kommer knappast att ha råd att köpa. Därmed blir de hyresgäster till en förening som äger lägenheterna och då har de heller inget inflytande över hur huset används. Hur goda intentionerna än är från början, även bland dem som vill ha bostadsrätt, tror jag risken är mycket stor att det blir en avkollektivisering på sikt.

Ingrid

tisdag 15 september 2009

Leva livet medan man har det

Såg en underbar film häromdagen, Augustilunch i Rom. Gianni, medelålders man i ett stekhett Rom, är kvar i stan i den slitna lägenheten för att han måste ta hand om sin skröpliga gamla mamma. Alla andra ska åka på semester. Även värden i huset, läkaren osv. Men vad ska de göra av sina gamla mammor. Lösningen blir Gianni, han är ju ändå hemma, han kan laga mat och behöver pengarna. Han kan väl ta hand om damerna?

Till en början inte särskilt hågad, upplåter han soffor och extrasängar i lägenheten till de gamla kvinnorna. Han får reda på vad de ska ha för piller och vilka egenheter de har. Han lagar avancerade maträtter och går omkring och pysslar om dem och ser till att de somnar på kvällen, flyttar tv:n mellan de olika rummen. För kvinnorna har olika viljor och en av dem smiter till och med iväg för att roa sig på egen hand. Efter lite smågnat lever alla upp och njuter av Giannis matlagningskonst och vill inte skiljas från varandra.

Det är en ovanlig och livsbejakande film. En lågmäld hyllning till livet som inte tar slut bara för att man är rynkig i ansiktet, lite glömsk och har nedsatt hörsel.
Man skulle unna fler åldringar att ha lite roligt, att inte bara sitta för sig själva och tänka på gamla minnen – utan ha lite kul tillsammans med andra.

Det slog mej förresten att boken Kaneltimmen skulle kunna bli en spännande film.

Ingrid

tisdag 8 september 2009

Svensk kärnfamilj möter ursprungsbefolkning

Så har den omtalade tv-serien »Den stora resan« haft premiär. Omtalad från början men ack så tråkig! Vad är det för intressant att följa svenska kärnfamiljer som packar sina resväskor och visar sina sovrum? Så himla segt. Pinsamt att sitta och titta på och säkert pinsamt för dem själva också så här i efterhand. Det blev ju intressant först när programtiden nästan var slut, när svenskarna mötte folket i byarna.

För jag har egentligen inte alls något emot ett program som skildrar mötet med vardagslivet i en afrikansk eller indonesisk by. Och hur det skulle vara att pröva på att leva på ett helt annat sätt än det man brukar. Det är ju hur intressant som helst! Men det här handlade ju till allra största delen om något helt annat, och inte heller ett dugg om hur värdfolket tänkte inför mötet med sina exotiska gäster.

Men jag ska inte döma ut serien efter första avsnittet. Ska bli kul att se om svenskarna tar seden dit de kommer och anpassar sig vad gäller både klädsel och matvanor.

Ingrid

torsdag 3 september 2009

Apple = Schartau

Jag växte upp i en familj som var influerad av schartaunismen. Det betydde att vissa saker var syndiga och förbjudna. Dit hörde dans, teater, kortspel, sex utanför äktenskapet och dylikt. Däremot inte bio, men det var bara för att biografer inte fanns när Schartau gjorde upp sin syndakatalog.

Liknande regler men i ett helt annat sammanhang fick jag nys om i dag. Det var på IHR-dagen, där Erik Hörnfeldt, marknadschef på 3 (mobiltelefonen) berättade att Apple har mycket noggranna instruktioner om hur företaget får annonsera och vad som ska stå i deras annonser. Däremot finns det inget om twitter eller facebook bara för att dessa inte existerade när reglerna sattes på pränt. Därför använder 3 just twitter och facebook så mycket de kan.

Ganska kul att Apple är så likt den gamla 1800-talsprästen Schartau.

Jag var på IHR-dagen för att lära mej mer om marknadsföring men kanske mest för att min dotter Anna var konfrencier och dessutom blev årets IHR:are. Grattis Anna! www.ihr.se


Jag och Anna på Pride 2009 som hon var med om att inviga.
Foto Erik Enström

Ingrid

onsdag 2 september 2009

Bostadskris för studenter

Läste en desperat insändare från en kille som skulle studera och inte hade någonstans att bo. Alla som hyr ut rum vill bara ha tjejer, skrev han. Han lovade dyrt att varken länsa hemmet på ägodelar eller låta toalettringen sitta uppe bara han fick ett rum att bo i.

Själv hyr jag ut rum till en student, men kommer faktiskt inte ihåg om jag skrev i annonsen att jag ville att det skulle vara en tjej. I alla fall blev det en tjej. Men jag skulle inte ha något emot en kille bara han var ordentlig.

En annan fråga är varför det är så få män som hyr ut rum. De flesta som hyr ut är säkert som jag, ensamstående kvinnor, som gör det av ekonomiska skäl och för att det kan vara trevligt att ha en som bor i lägenheten när barnen har flyttat hemifrån.

När jag jobbade i hemtjänsten för några år sen var det många, speciellt på Östermalm, som bodde i stora lägenheter. Varför skulle inte dom kunna hyra ut ett rum och få lite sällskap och kanske få mjölken hemköpt från affären? Det skulle både avlasta hemtjänsten och lösa lite av bostadskrisen för studenterna.

Ingrid