tisdag 19 april 2011

Ansiktet i händerna på Medborgarplatsens bibliotek

I dag pratade Jane Morén om sin bok Ansiktet i händerna – en berättelse om stroke på Medborgarplatsens bibliotek. Jag ställde frågor och Jane svarade och läste förstås ur boken. Publiken var engagerad och många hade egna erfarenheter av anhöriga som hade drabbats av stroke.

Jag berättade om när Jane för cirka 4 år sedan visade mig manuset om sitt arbete i hemtjänsten, texter som verkligen berörde och som gav en helt annan bild av hemtjänsten än den man vanligtvis får i media.

Boken kom ut på Migra Förlag under namnet Kaneltimmen hösten 2007 och fick ekonomiskt stöd av kulturrådet och fina omnämnanden hos Bibliotekstjänst.

Det var förra våren när Jane skulle läsa ur Kaneltimmen på Äldreriksdagen som jag fick veta att hennes mamma hade fått en stroke. Inte så konstigt att Jane blandade ihop dagarna och kom på fel dag till uppläsningen, men som väl en dag för tidigt. Uppläsningen på den rätta dagen gick jättebra och hon sålde många böcker.

Så småningom fick jag höra att Jane skrev ner sina tankar och känslor inför mammans sjukdom, det pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det var samtidigt som vi fick höra om askmolnet över Island och oljeutsläppet i Mexikanska golfen.

När jag läste texterna tyckte jag att kontrasten mellan den personliga katastrofen och de stora katastroferna i världen var så fint skildrade att jag genast blev intresserad av att ge ut boken. Titeln blev Ansiktet i händerna – en berättelse om stroke.

torsdag 10 februari 2011

Äldrevården – 2000-talets hetaste arbetsplats?

Foto: Jane Morén

Regeringen satsar 1 miljard på att höja kompetens och statusen i äldrevården. Och visst är det viktigt med kompetens men lika viktigt att det är fler som jobbar där. Det gäller såväl att öka personaltätheten och att marknadsföra själva arbetet som att höja lönerna.

På 80-talet sökte 18000 till vårdprogrammet efter grundskolan, i dag är det bara 4000. Inte undra på det när det mest skrivs om äldre när det har inträffat någon skandal inom äldreomsorgen, när den liknas vid förvaringsplatser där det bara finns förvirrade dementa eller där arbetet mest handlar om att torka rumpor. När det kan vara så mycket mer – närhet, omtanke, intressanta samtal. Men visst måste missförhållanden påtalas och glädjande nog verkar de unga vara mest på alerten och de som slår larm.

Det är klart att det är svårt att få en statushöjning om man inte satsar både på utbildning och löner. Därför måste det bli en total omvärdering. För de kommande 20 åren behövs det ytterligare 150 000 anställda inom vården. Var finns de reserverna? Hittills har många invandrare av båda könen fyllt upp behoven. Men var finns alla unga killar? Förra läsåret var det totalt 14700 som gick omvårdnadsprogrammet i gymnasieskolan, bara 3000 av dem var killar. Hur ska vården bli lika het arbetsplats som IT-sektorn? Det får vi som börjar närma oss pensionen fundera på. Lika bra att börja med en gång.

Se rapportinslaget från den 9 febr 2011

onsdag 26 januari 2011

Kajsa Kavats äldreboende

I dag blev jag glad när jag lyssnade på radion. Catharina Tavakolinia på Kavat Vård har fått pris som Årets Tjänsteutvecklare.
Motiveringen låter: utmanar en traditionell bransch med att paketera kvalitet och värdighet till en växande målgrupp. Med nyskapande och profilerade tjänster, och alltid med kundens bästa för ögonen, ger hon en hel generation tillgång till trygghet och glädje. http://www.beautifulbusinessaward.se/

Jag hörde henne berätta på radion om vad som hade inspirerat henne att starta företaget: ålderdomshemmet på Gotland där hennes mormor bodde och dit hon brukade komma och hälsa på, en välkomnande miljö där hon ofta sov över.

Namnet Kavat passar verkligen. Man måste vara en riktig Kajsa Kavat som startar ett företag inom det här området, man måste älska sin mormor – som man inte alls behöver vara släkt med.

Kavat vård har också äldreboenden med speciell språkinriktning, till exempel arabisktalande personal. http://www.kavatvard.se/