För några år sedan gjorde jag ett inhopp i hemtjänsten. Jag hade inte tillräckligt med jobb och då är äldreomsorgen bra att ta till. Och varje dag träffar man en eller ett par fantastiska och speciella människor. Men det är dåligt betalt.
Det som slog mej var att en så stor del av arbetet gick åt till resor. Nu var detta ett relativt nystartat privat företag i hemtjänsten och hade väl inte fått så många kunder än. Det innebar att man fick knapra på omvårdnadstiden och använda dem till resor.
Så här skrev jag i min dagbok:
»Enligt schemat gjorde vi 30-minutersbesök hos de flesta. I verkligheten var det nog 10–15 minuter. Resten av tiden gick åt till resor och vid två tillfällen fikarast. Det här måste vara ett otroligt ineffektivt sätt att jobba på där dessutom pensionärerna blir lurade.«
Några dagar senare:
»Det är otroliga kontraster man stöter på. En del lever i jättetjusiga lägenheter, prydligt och rikt. Andra har det torftigt och smutsigt. Hos XX ser det för hemskt ut men det är roligast att vara där. Hon är otroligt pratsjuk och vill veta allt om mitt liv och berättar om sitt eget. Hon blev ännu mer intresserad när hon fick veta varifrån jag kom, inte så långt från hennes egna hemtrakter.«
Ingrid Sillén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar