tisdag 24 mars 2009

I skymningslandet

De blir fler och fler men du ser dem sällan. De finns i skymningslandet bakom dörrar i de gamla gränderna. De som nästan har levt färdigt sina liv, de som har minnena inom sig och väggarna fulla av barndomens bilder. Här finns längtan, ensamhet och oro. Men också förväntan och stillsam förnöjsamhet.



De här människorna har Jane Morén skrivit om i boken Kaneltimmen. Det är berättelser för alla som har med äldreomsorgen att göra eller som träffar gamla på annat sätt.

Hon skriver om ett arbete där längtan efter henne liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet. Det är lyrisk prosa om det mest vardagliga, att ta fram mat på bordet, att duscha skrynkliga kroppar, att lyssna på berättelserna. Att ta dem som behöver omsorg på allvar och med respekt.

Boken är full av de känslor som väcks av mötena med de gamla: vemod, sorg, kärlek, ilska, glädje ... Den berättar om Fanny som stoppar om sina tygdjur i sängen, Paul som lyssnar på opera och drömmer sig tillbaka till Venedig, Stella som bara vill dö, Greger som älskar god mat, och alla de andra som väntar på hemtjänstens besök i sina små ettor eller stora patriciervåningar. Personalen levererar köttbullar, blöjor och tvätt av löständer, men också efterlängtade mänskliga möten. Boken är gripande och berörande för att den låter läsarna få delta i dessa möten.

Boken är utgiven på Migra Förlag www.migra.nu

Inga kommentarer: