Under sina sista 12 år var mamma änka. Eftersom hon bodde på västkusten långt från Stockholm, där jag bor, hade jag ibland dåligt samvete för att jag inte kunde hälsa på henne så ofta. Men vi var flera syskon och hon hade många omtänksamma grannar så hon var inte så ensam.
Det var då det slog mej att det måste finnas många som bor långt från sina åldrade föräldrar och har problem med att komma iväg så ofta som dom skulle vilja.
Och eftersom det fanns snälla grannar som hjälpte min mamma skulle väl jag kunna leta upp någon i min närhet som behövde mej. Det var så jag tog kontakt med Södermalms Frivilligcentral Viljan och började gå på promenader med Astrid på helgerna.
Nu är både mamma och Astrid döda och jag har inte varit aktiv i Viljan på ett tag. Men idén är god. För det behövs inte bara en god omvårdnad från samhällets sida. De enskilda människorna har också ett ansvar för dom som finns omkring en.
Ingrid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar