Bo tillsammans

I dag var det ett reportage i SvD om gemenskapsboende (eller kollektivhus) i Sjöfarten i Hammarby sjöstad. För att få bo där ska man ha fyllt 40 år och inte ha några hemmavarande barn. Ett likadant boende planeras i Axelsberg. Det är ett sätt att förenkla vardagen och det skapar gemenskap.


Frågan är om man inte måste börja planera mer för kollektiva bostäder. Inte bara för dem som är över 40 år utan mycket bredare. Jag tänker bland annat på alla som är skilda. Många barn har växelvist boende, och därmed två bostäder, ett rum hos mamma och ett hos pappa. Jag har inget emot växelvist boende, tvärtom tror jag i många fall att barnen får bättre kontakt med båda föräldrarna. Men det ett väldigt resursslöseri som man kanske kunde lösa med kollektivhus, där man faktiskt inte behöver ha så stora lägenheter.

Jag skulle vilja se en samhällsplanering där man tänker på att folk lever på ett helt annat sätt i dag än för 30-40 år sen. Allt fler bor ensamma i alla åldersgrupper, många ensamstående föräldrar har barn vissa veckor och tomt på barn andra veckor. Andra ensamstående föräldrar är helt ensamma om ansvaret för barnen. Därför behövs det en samhällsplanering som tar in deras behov av extra stöd. Där kan bland annat kollektivhus betyda mycket.

Bo tillsammans är också ett nyhetsblad som ges ut av Kollektivhus NU.

Ingrid Sillén