Nu är den tiden då barnen kommer och ringer på dörren. Dom har små oansenliga kort i händerna som dom har ritat och väntar sig godis eller pengar i gengäld.
Usch vad grinigt det där lät! Nåväl i dag stod ett gäng på åtta ungar utanför dörren, ganska fint utklädda men med slarvigt ritade kort. Jag bad att få ett finare annars hade jag inte lust att ge några pengar. Och godis hade jag inte. Och då fick jag ett rätt gulligt kycklingkort.
När jag var barn var det tvärtom. Vi klädde ut oss till påskkärringar och sprang hem till våra kompisar med påskebrev, fyllda med godis. Sen skulle man springa så fort som möjligt så att dom inte fick tag på en. En del som bodde lite längre bort utanför samhället fick påskebrev i skolan sista skoldagen före lovet. Undrar just om alla gav till alla eller om några blev utan. Det har jag faktiskt inte tänkt på förrän nu.
Hur som helst är traditionerna helt olika i Stockholm jämfört med Västsverige där jag växte upp. Jag undrar hur det är nu? Måste fråga släktingarna på västra sidan.
Ingrid
3 kommentarer:
zygravNär Viktor (sonen till min sambo) var liten och söt brukade han och en kompis klä ut sig och gå runt med en korg till påsk. De var så smarta så de tog varsitt kvarter, sen bytte de, så att det säkert skulle få dubbelt upp av godis och pengar. Några teckningar tror jag inte att de hade. Dessutom försökte de vara tidigt ute, helst först av alla barnen (umeåtrakten)
Katarina S
Jag sa till barnen som kom igår att det ju var alldeles för tidigt. Det var ju bara tisdag i påskveckan. Då skrattade dom och sa att det var för konkurrensens skull som dom var ute tidigt!
Får se om det kommer några andra idag. Har faktiskt laddat med lite godis.
Ingrid
När jag var barn på 50-talets södermalm tiggde vi inte vid dörrarna. Vi sålde majblommor vid dörrarna men vid påsk inriktade vi oss på att vara så utklädda o målade som möjligt.
Och så hade jag med en jämnårig tjej ett hemligt vapen. Min lillebror. Han var för liten för att fatta något så vi riggade ut honom som en liten söt unge av obestämbart kön. Inlindad i schaletter och med vattenfärgade fräknar i hela ansiktet gjorde han succé. Vi fick litet småpengar som vi delade. Minns inte om vårt lilla dragplåster fick dela men några ören blev det nog ändå.
Några teckningar kommer jag inte ihåg. Däremot kunde vi sjunga någon liten vårvisa eller bara vara litet extra gulliga och höll upp dörrarna och tryckte på hissknapparna åt äldre. Det gick det med.
Skicka en kommentar