En gång var jag nära att bli arbetsförmedlare. Jag tog mig vidare genom flera audition inför jury. Min tanke med ett jobb som arbetsförmedlare var att först och främst vara mycket kunnig i arbetsmarknad och kunna erbjuda de sökande både en bra överblick över möjligheterna men också och ändå kanske viktigast: Ge hopp och se individen. Men mest var jag arbetslös och såg en möjlighet att slippa den plågan. Mitt i ansökningsprocessen drogs pengarna in från högre instans och det blev inget. Hade kanske heller inte blivit något ändå, vem vet om jag hade nått ända fram.
Jag hade då upplevt det totalt vansinniga system som arbetsförmedlingen arbetar efter. Det har ett mycket konstigt sätt att INTE se individen. Metoder som tvingar fram arbetssökande som passar bra in i dataprogrammens kolumner. Bara det där att fylla i sin cv om man har ovanligare utbildning. Prova det, den som aldrig försökt. Ring mig sedan och berätta om du fick lust att kasta ut både dator och handläggare genom fönstret.
Sedan bemötandet. Första informationsmötet och det är som man blivit inkallad till rektor för en uppläxning. Det är viktigt att komma i tid får man höra. Där sitter människor som kanske arbetat i 20-30 år och får höra att det är viktigt att de kommer i tid.
Sedan ska vi inte tala om de så kallade arbetsstationerna där de arbetslösa ska sitta trångt och hårt och söka arbeten dom gott kan söka på andra platser som har datorer. Så oergonomiska att det inte skulle förvåna mig om någon stackare får musarm, ryggskott eller ischias på köpet och inte längre kan stå till arbetsmarknadens förfogande.
Det är förresten ett uttryck jag skulle vilja polisanmäla. "Till arbetsmarknadens förfogande". Det kan inte vara nyttigt för någon att bli benämnd som en vara, produkt, slav som någon har makt att förfoga över. Genomvidrigt! Ingen ska kunna förfoga över en annan. Det måste vara en mänsklig rättighet.
Jag hade då upplevt det totalt vansinniga system som arbetsförmedlingen arbetar efter. Det har ett mycket konstigt sätt att INTE se individen. Metoder som tvingar fram arbetssökande som passar bra in i dataprogrammens kolumner. Bara det där att fylla i sin cv om man har ovanligare utbildning. Prova det, den som aldrig försökt. Ring mig sedan och berätta om du fick lust att kasta ut både dator och handläggare genom fönstret.
Sedan bemötandet. Första informationsmötet och det är som man blivit inkallad till rektor för en uppläxning. Det är viktigt att komma i tid får man höra. Där sitter människor som kanske arbetat i 20-30 år och får höra att det är viktigt att de kommer i tid.
Sedan ska vi inte tala om de så kallade arbetsstationerna där de arbetslösa ska sitta trångt och hårt och söka arbeten dom gott kan söka på andra platser som har datorer. Så oergonomiska att det inte skulle förvåna mig om någon stackare får musarm, ryggskott eller ischias på köpet och inte längre kan stå till arbetsmarknadens förfogande.
Det är förresten ett uttryck jag skulle vilja polisanmäla. "Till arbetsmarknadens förfogande". Det kan inte vara nyttigt för någon att bli benämnd som en vara, produkt, slav som någon har makt att förfoga över. Genomvidrigt! Ingen ska kunna förfoga över en annan. Det måste vara en mänsklig rättighet.
För några dagar sedan skrev en arbetslös ett inlägg där han inte kunde förstå varför arbetsförmedlingen måste använda så många förnedrande metoder. Han tog som exempel att han måste delta i en kurs för att lära sig hur man använder en dator för att skriva en cv. "Jag arbetade som datalärare redan på 70-talet och behöver inte lära mig vilka knappar man trycker på på en dator" skrev han.
Varför måste det vara så här undrar jag. Varför är det så otroligt fyrkantigt?
Varför måste det vara så här undrar jag. Varför är det så otroligt fyrkantigt?
Beror det på att medarbetarna på arbetsförmedlingen och uppe i maktens korridoren är hopplöst okreativa människor utan flexibelt och öppet sinne? Individer som inte klarar av att arbeta i ett högt tempo och hålla hög kvalité på sitt arbete och göra kontinuerliga utvärderingar av resultatet? Har de ingen egen handlingsplan?
Jane Morén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar