Girighet är nog ett av människans värsta gissel. Jag vet, jag har drabbats av den själv, när jag sålde julfrimärken bland annat, den drabbar lätt om man inte ser upp. Nu handlar det jag tänkte ta upp här om viktigare saker än frimärken, det handlar om sjukvård.
För ett par veckor sedan blev jag alldeles bestört när det uppdagades att sjukvårdsupplysningen hade ett system där de rådgivande sjuksköterskorna fick tillägg på lönen om de kunde få undan samtalen så fort som möjligt. Målet var att prata så kort tid som det bara gick med varje orolig kund. Otroligt tragiskt var det att ett barn dog på grund av felaktig rådgivning, men hur kan någon enda människa tror att inte vården blir sämre och riskfylld om den måste jäktas fram? Jag begriper det inte, för mig är det självklart att stress har sitt pris.
Idag så läste jag en artikel i DN där det uppdagades att även läkarna som tog jourpass på närakuten var indragna i ett system med bonus för snabbt avklarade läkarbesök.
Det här påminde mig om när jag en gång besökte en läkare på vårdcentralen. Jag hade mycket ont i pannan och en vän sa att det lät som bihåleinflammation. När jag så kommer in till läkaren, såg han lite på mig på avstånd, satte sig ner vid datorn för att påbörja journalförandet och frågade: är du säker på att du har bihåleinflammation?
Men hallå, vem är läkaren här? Varför tror du jag går hit om jag redan vet vad jag har för sjukdom? Ska du inte undersöka mig? Efter några minuter stod jag utanför hans dörr i en korridor med ett recept i handen men utan diagnos. Jag fattade ingenting.
Något år senare besökte jag återigen vårdcentralen, denna gång träffade jag en läkare som verkligen tog sig tid. Han undersökte, pratade, frågade, slog i böcker och skrev i sin dator. Stämningen var lugn och rofylld, jag kände mig omhändertagen och trygg, faktiskt omedelbart lite friskare. Ändå tog besöket inte mer än 15 minuter.
Läs artikeln på DN
Jane Morén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar