Inte okay med isolering efter självmordsförsök

Det är inte okay att isolera en ung människa som har försökt att ta livet av sej, sa säkerhetssamordnaren på Statens Institutionsstyrelse i en intervju häromdagen. Minst sagt en underdrift. Det är ju helt enkelt fruktansvärt att låsa in en ung människa i isolering när han eller hon har gjort ett självmordsförsök. Som om man skulle straffas för att man vill dö. Det påminner om gamla tiders kyrka då de som hade tagit livet av sej fick begravas utanför kyrkogårdsmuren.

Nu skriver man på SiS hemsida att man ska gå till botten med de brister som avslöjats på LVU-hemmen och att arbetet kommer att få största prioritet. Observera att ordet avskiljning tydligen är den vetenskapliga benämningen på isolering. För mej låter det som när man delar upp boskapen till slakt. Men det kanske är en för petig anmärkning.

Ingrid Sillén

En coach till storasyster

Den 11 mars för två år sedan dog min syster Anna. Sjukdomen fick till slut fick övertaget.

Anna var den bästa syster man kunde ha. Hon var alltid omtänksam men hon betydde särskilt mycket för mej när jag kom i tonåren. Hon bidrog till att jag blev intresserad av omvärlden, hon fick mej att se att världen var full av orättvisor, inte bara ur globalt perspektiv utan också på hemmaplan. Det var på 60-talet och gamla sanningar prövades.

Vi pratade om livet och världen och hon tipsade om böcker man borde läsa. Hon prenumererade på fredstidningen PAX åt mig vilket ansågs mycket kontroversiellt i vår familj. Och när jag läste Kärlekens konst av Erich Fromm trodde pappa att den handlade om sex.

Jag tänker på Anna när jag hör om vilsna eller osäkra ungdomar som blir coachade av vuxna människor i karriären. I exempelvis Västerås tar arbetsförmedling och näringsliv hjälp av yrkeserfarna mentorer för att försöka hjälpa unga arbetslösa att hitta vägen in på arbetsmarknaden.

Alla behöver vi en storasyster eller storebror.

Ingrid Sillén