Visar inlägg med etikett döden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett döden. Visa alla inlägg

tisdag 21 april 2009

Orättvist i livets slutskede



Hur vill man dö? Man vill nog ha smärtlindring, om man har mycket ont, så att döden inte blir en tortyr. Man vill nog kunna få träffa en läkare, även om det är helg när man ska gå vidare, och man räknar nog inte med att de flesta bristerna i vården av döende finner man på sjukhusen.

I en nyligen släppt rapport från Svenska Pallitativregistret slås fast att det är stora skillnader i vården i livets slutskede. Det beror både på var man bor, hur man bor och vilken sjukdom man har. Det här upprör flera läkare som nu gått samman för att kräva bättre vård i livets slutskede. Bland annat går att läsa om att boende på till exempel ett kommunalt äldreboende ofta inte kan få träffa en läkare om de är döende på en kväll, natt eller helg!

Rappporten visar också att det är ofta är brister i smärtlindringen den sista veckan och att det ofta är problem med liggsår i livets slutsskede. Sammanfattningsvis är sjukhusen sämst på vård i livets slutskede.

Jane Morén

onsdag 11 mars 2009

En coach till storasyster

Den 11 mars för två år sedan dog min syster Anna. Sjukdomen fick till slut fick övertaget.

Anna var den bästa syster man kunde ha. Hon var alltid omtänksam men hon betydde särskilt mycket för mej när jag kom i tonåren. Hon bidrog till att jag blev intresserad av omvärlden, hon fick mej att se att världen var full av orättvisor, inte bara ur globalt perspektiv utan också på hemmaplan. Det var på 60-talet och gamla sanningar prövades.

Vi pratade om livet och världen och hon tipsade om böcker man borde läsa. Hon prenumererade på fredstidningen PAX åt mig vilket ansågs mycket kontroversiellt i vår familj. Och när jag läste Kärlekens konst av Erich Fromm trodde pappa att den handlade om sex.

Jag tänker på Anna när jag hör om vilsna eller osäkra ungdomar som blir coachade av vuxna människor i karriären. I exempelvis Västerås tar arbetsförmedling och näringsliv hjälp av yrkeserfarna mentorer för att försöka hjälpa unga arbetslösa att hitta vägen in på arbetsmarknaden.

Alla behöver vi en storasyster eller storebror.

Ingrid Sillén

tisdag 17 februari 2009

I taket lyser stjärnorna

Apropå döden såg jag filmen I taket lyser stjärnorna i helgen. En gripande film som bygger på boken med samma namn av Johanna Thydell. Men filmen saknade jag något. Skildringen av mamman var lite för blek. Jag hade velat veta lite mer om hur det var innan hon blev sjuk och hur relationen var mellan henne och dotter då. Ändå var det en film att bli starkt berörd av.

Det var nästan bara ungdomar i biosalongen, vilket förvånade mej. Visserligen är det ju en film om unga men att ett sånt allvarligt och sorgligt ämne lockar så många barn!
Säkert känner många igen sig. Skolan, fritiden, festerna, rädslan att hamna utanför. Att inte vara tillräckligt populär, att inte bli bjuden på festerna. Och utanpå det Jennas oro för sin mamman och sjukdomen som hon inte kunde prata med någon om. Inte förrän klassens populäraste tjej oväntat blev hennes kompis. Och innanför hennes tuffa yta finns det ett också barn med svåra bekymmer.

En film att rekommendera både för unga och vuxna.

Ingrid Sillén

tisdag 10 februari 2009

Det räcker med 70 år


I dag pratade en kille i Ring P1 om jordens överbefolkning. Hans förslag var att den som är 70 år skulle se till att avsluta sitt liv. En intressant tanke som jag funderat vidare på. Så här skulle det kunna gå till. På 70-årsdagen får man ett brev där det står: Nu är det dags för ättestupan. Vi har bokat tid för dig på Skogskyrkogården. Var god meddela om tiden inte passar. Du måste dock infinna dig inom sex månader annars blir du hämtad av polisen.
Och vilken marknad som skulle kunna uppstå. Nya eventföretag som specialiserar sig på 70-årsdagar med avslutningsfester som slutar på kyrkogården. Gästerna höjer sin sista skål och hurrar innan jubilaren går in i krematoriet.
Vilket parti blir först att motionera?

Ingrid Sillén