tag:blogger.com,1999:blog-46922114616421349472024-02-07T03:23:43.045+01:00trettio tusen dagarOm livets trettio tusen dagar (så där genomsnittlig livslängd för kvinnor i Sverige) – från barndom till ålderdom.Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.comBlogger113125tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-56876345632163743122015-01-11T13:52:00.003+01:002015-01-23T18:52:07.697+01:00Tillbaka igen<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Märkligt att precis som jag hade funderat på att blogga igen hörde en man av sig och undrade om han kunde få ta över namnet Trettiotusen dagar. Jag har ju inte skrivit här på fyra år, så det är klart att han tyckte att det kunde användas på ett bättre sätt.<br />
Men jag lämnar inte bort namnet, jag kommer att skriva här ibland när andan faller på. <br />
<br />
Trettiotusen dagar syftar ju på den genomsnittliga livslängden för en kvinna i Sverige. Sedan sist har det alltså gått cirka 1400 dagar.<br />
<br /></div>
Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-65814165451614613022011-04-19T22:37:00.011+02:002011-04-21T13:08:00.034+02:00Ansiktet i händerna på Medborgarplatsens bibliotek<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSQ_SZbGOagfdFtjzcqUXsVwFH1gHF1qqkLOTXzt70YYaaeT_kBQbzzydd_XFS9VNuhvStcNCr84A-7pCV1xaSjtxFX5LoaUkGNobVTgoIwtocDsy6Wxsm1I9BkkARUdyHkekB0p8H5qc/s1600/IngridJane2.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 188px; height: 200px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSQ_SZbGOagfdFtjzcqUXsVwFH1gHF1qqkLOTXzt70YYaaeT_kBQbzzydd_XFS9VNuhvStcNCr84A-7pCV1xaSjtxFX5LoaUkGNobVTgoIwtocDsy6Wxsm1I9BkkARUdyHkekB0p8H5qc/s200/IngridJane2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5597991664438515042" border="0" /></a>I dag pratade Jane Morén om sin bok <span style="font-weight: bold;">Ansiktet i händerna – en berättelse om stroke</span> på Medborgarplatsens bibliotek. Jag ställde frågor och Jane svarade och läste förstås ur boken. Publiken var engagerad och många hade egna erfarenheter av anhöriga som hade drabbats av stroke.<br /><br />Jag berättade om när Jane för cirka 4 år sedan visade mig manuset om sitt arbete i hemtjänsten, texter som verkligen berörde och som gav en helt annan bild av hemtjänsten än den man vanligtvis får i media.<br /><br />Boken kom ut på <a style="color: rgb(0, 0, 102);" href="http://www.migra.nu/">Migra Förlag</a> under namnet <span style="font-weight: bold;">Kaneltimmen</span> hösten 2007 och fick ekonomiskt stöd av kulturrådet och fina omnämnanden hos Bibliotekstjänst.<br /><br />Det var förra våren när Jane skulle läsa ur Kaneltimmen på Äldreriksdagen som jag fick veta att hennes mamma hade fått en stroke. Inte så konstigt att Jane blandade ihop dagarna och kom på fel dag till uppläsningen, men som väl en dag för tidigt. Uppläsningen på den rätta dagen gick jättebra och hon sålde många böcker.<br /><br />Så småningom fick jag höra att Jane skrev ner sina tankar och känslor inför mammans sjukdom, det pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det var samtidigt som vi fick höra om askmolnet över Island och oljeutsläppet i Mexikanska golfen.<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvHMQY2SdbJUaoU6PmP8nE4CXYY5TekGDbzB0J-FtYyvLkBHEWapRlPVgq0BUOVy8Wg0sAwh5-A2t5mx_-wZ3KbfjzpZODp4XQZp1t9vAZS4lcYAbstMTevxIm26fDcnaMZReRrnTZq8U/s1600/omslagansikt3.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 144px; height: 200px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvHMQY2SdbJUaoU6PmP8nE4CXYY5TekGDbzB0J-FtYyvLkBHEWapRlPVgq0BUOVy8Wg0sAwh5-A2t5mx_-wZ3KbfjzpZODp4XQZp1t9vAZS4lcYAbstMTevxIm26fDcnaMZReRrnTZq8U/s200/omslagansikt3.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5597399293711251282" border="0" /></a>När jag läste texterna tyckte jag att kontrasten mellan den personliga katastrofen och de stora katastroferna i världen var så fint skildrade att jag genast blev intresserad av att ge ut boken. Titeln blev <span style="font-weight: bold;">Ansiktet i händerna – en berättelse om stroke.</span>Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-74879575815386889532011-02-10T09:01:00.023+01:002011-02-10T16:46:02.031+01:00Äldrevården – 2000-talets hetaste arbetsplats?<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxQUdIvy8hLC1hpuSMKvSLekDm0t_-GUCtRt1Mmc1Cftgz27jnGzT_mVN4ujpaYPCZmhjNib_Id_ar001Xhyx5EqK4S_wzZZDQ7EaEipRaYYxWGq77sIU8yhRtmPb_FBN_DnCOr9aIvzw/s1600/black20.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 210px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxQUdIvy8hLC1hpuSMKvSLekDm0t_-GUCtRt1Mmc1Cftgz27jnGzT_mVN4ujpaYPCZmhjNib_Id_ar001Xhyx5EqK4S_wzZZDQ7EaEipRaYYxWGq77sIU8yhRtmPb_FBN_DnCOr9aIvzw/s320/black20.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5572079208354608258" border="0" /></a><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Foto: Jane Morén</span></span><br /></div><br />Regeringen satsar 1 miljard på att höja kompetens och statusen i äldrevården. Och visst är det viktigt med kompetens men lika viktigt att det är fler som jobbar där. Det gäller såväl att öka personaltätheten och att marknadsföra själva arbetet som att höja lönerna.<br /><br />På 80-talet sökte 18000 till vårdprogrammet efter grundskolan, i dag är det bara 4000. Inte undra på det när det mest skrivs om äldre när det har inträffat någon skandal inom äldreomsorgen, när den liknas vid förvaringsplatser där det bara finns förvirrade dementa eller där arbetet mest handlar om att torka rumpor. När det kan vara så mycket mer – närhet, omtanke, intressanta samtal. Men visst måste missförhållanden påtalas och glädjande nog verkar de unga vara mest på alerten och de som slår larm.<br /><br />Det är klart att det är svårt att få en statushöjning om man inte satsar både på utbildning och löner. Därför måste det bli en total omvärdering. För de kommande 20 åren behövs det ytterligare 150 000 anställda inom vården. Var finns de reserverna? Hittills har många invandrare av båda könen fyllt upp behoven. Men var finns alla unga killar? Förra läsåret var det totalt 14700 som gick omvårdnadsprogrammet i gymnasieskolan, bara 3000 av dem var killar. Hur ska vården bli lika het arbetsplats som IT-sektorn? Det får vi som börjar närma oss pensionen fundera på. Lika bra att börja med en gång.<br /><br /><span style="color: rgb(51, 0, 153);font-size:100%;" ><a href="http://svtplay.se/v/2322004/utbildningsmiljard_till_aldrevarden">Se rapportinslaget från den 9 febr 2011</a></span>Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-56182697641620682912011-01-26T12:29:00.003+01:002011-01-26T12:48:56.209+01:00Kajsa Kavats äldreboendeI dag blev jag glad när jag lyssnade på radion. Catharina Tavakolinia på Kavat Vård har fått pris som Årets Tjänsteutvecklare.<br />Motiveringen låter: <span style="font-style: italic;">…</span><em> utmanar en traditionell bransch med att paketera kvalitet och värdighet till en växande målgrupp. Med nyskapande och profilerade tjänster, och alltid med kundens bästa för ögonen, ger hon en hel generation tillgång till trygghet och glädje. <a href="http://www.beautifulbusinessaward.se/">http://www.beautifulbusinessaward.se/</a><br /><br /></em>Jag hörde henne berätta på radion om vad som hade inspirerat henne att starta företaget: ålderdomshemmet på Gotland där hennes mormor bodde och dit hon brukade komma och hälsa på, en välkomnande miljö där hon ofta sov över.<br /><br />Namnet Kavat passar verkligen. Man måste vara en riktig Kajsa Kavat som startar ett företag inom det här området, man måste älska sin mormor – som man inte alls behöver vara släkt med.<br /><br />Kavat vård har också äldreboenden med speciell språkinriktning, till exempel arabisktalande personal. <a href="http://www.kavatvard.se/">http://www.kavatvard.se/</a>Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-16596942219151717842010-12-07T09:25:00.005+01:002010-12-07T09:46:51.617+01:00Kooperativ äldreomsorg<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe9VnMUKpY4vqAuHJ7X5ok8-hlv50AvZKenaSfw7MyETx6WptXKlB0wzWP_6E9iqBTPuE2zfuz0n0d_T83qkQKwfTV-By7uurL_D88-l7hKSTLokpb7qdWLcSk9WC3FhzpivVfhifZCus/s1600/farbrormonlit.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 213px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe9VnMUKpY4vqAuHJ7X5ok8-hlv50AvZKenaSfw7MyETx6WptXKlB0wzWP_6E9iqBTPuE2zfuz0n0d_T83qkQKwfTV-By7uurL_D88-l7hKSTLokpb7qdWLcSk9WC3FhzpivVfhifZCus/s320/farbrormonlit.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5547858812201321442" border="0" /></a><span style="font-style: italic;font-size:85%;" >Foto: Jane Morén (författare till Kaneltimmen)</span><br /></div><br />Inlåsning på nätterna och ingen hör deras rop. Inte vill man bli gammal och dement under sådana förutsättningar. Och inte gammal över huvud taget om det inte finns någon som lyssnar på en eller bryr sig om en.<br /><br />Nu är det inte bara elände inom äldreomsorgen, men det är det dåliga man får veta. Och det är självklart viktigt. Annars blir det ingen ändring. Men det finns massor av ålderdomshem som är bra också. Nej ålderdomshem heter det inte längre. Det fanns när jag var barn. Gamla Sofia från Tån brukade bjuda på karameller som hon förvarade i pottskåpet. Det hade vi barn roligt åt, men vi åt karamellerna i alla fall.<br /><br />Men jag undrar om vi inte snart måste göra lite egna insatser och inte bara klaga. Befolkningen blir äldre och äldre och det finns massor av ganska pigga pensionärer som har många år kvar att leva innan de hamnar på institutionen. Kanske skulle vi som är på väg mot pensionen eller redan är där ta på oss lite ansvar. Bygga upp kooperativ för äldreomsorgen, ungefär som vi gjorde när barnen var små och det inte fanns daghem. Då slog vi oss samman, delade på arbetet och turades om, kanske anställde vi någon.<br /><br />Nu menar jag inte att äldreomsorgen ska skötas helt och hållet av frivilliga krafter. Men som ett komplement. En grupp människor slår sig samman lokalt och startar äldreboenden utifrån hur man själv skulle vilja ha det när man blir gammal. Man anställer förstås kunnig personal men de som är med i kooperativet bidrar med eget arbete några timmar i veckan. Det kan handla om matlagning, ekonomi, städning, promenader, aktiviteter och bara samvaro. Många anhöriga gör redan i dag jättestora insatser både hemma och på institutioner, men med ett sådant här alternativ blir man en grupp som arbetar tillsammans. Och det måste inte handla om ens egna anhöriga, engagemanget kan grunda sig på hur man själv skulle vilja ha det när man blir gammal och måste ha vård.Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-38376117575170415072010-11-30T22:45:00.008+01:002010-11-30T23:11:19.112+01:00Tog trosorna som trofé<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQvKZI9dUtgCXn_KQm9bsh-0SnF4Jv4uHLR4v88AVCcUvmmFt_cDqQwJ8d4-z6pjVLZXB_5CjffyxHmXJFWK5a37f8N0Kfp0GgDHODDBiWejRGziv5EGd4GzdJ2nv0TMCAcPLgjy1wX4M/s1600/birgittaL.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 142px; height: 219px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQvKZI9dUtgCXn_KQm9bsh-0SnF4Jv4uHLR4v88AVCcUvmmFt_cDqQwJ8d4-z6pjVLZXB_5CjffyxHmXJFWK5a37f8N0Kfp0GgDHODDBiWejRGziv5EGd4GzdJ2nv0TMCAcPLgjy1wX4M/s320/birgittaL.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5545468736291681650" border="0" /></a>Dea Birgitta Lagerström berättar i <span style="font-weight: bold;">Tusen systrar ställde krav </span>om hur det var att arbeta som journalist på 70-talet och ger exempel på tjuvnyp och sexuella övergrepp.<span style="font-weight: bold;"> </span>Här är ett exempel:<br /><br />En kvinnlig bildredaktör var kär i en av cheferna och under en firmafest var de tillsammans i något av de många undanskymda skrymslena som fanns när Aftonbladet höll till på Vattugatan. Hon var upprymd och glad efteråt, tills hon fick höra att han gått ner på nattredaktionen och visat upp hennes trosor som trofé. Hon mådde så dåligt av den erfarenheten att hon senare sa upp sig. Han blev chefredaktör på en morgontidning i Stockholm.Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-51863675850249547072010-11-29T07:58:00.006+01:002010-11-29T08:31:28.962+01:00Pionjärerna i Grupp 8 på ABF<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdZDGZy4AEYN25IatTW4qwhdFX6XMh7C97fn64vHIhmkq81rWgjUIRAC71ZwDUUjpfd-xKM3IivdFiihpHX4Wt2dF3W-FJZDu2xMEOVqMYjpVVUK-22BU1BTgNSTXN1nAPa8yjr7ZVGAE/s1600/ABF27nov.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 204px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdZDGZy4AEYN25IatTW4qwhdFX6XMh7C97fn64vHIhmkq81rWgjUIRAC71ZwDUUjpfd-xKM3IivdFiihpHX4Wt2dF3W-FJZDu2xMEOVqMYjpVVUK-22BU1BTgNSTXN1nAPa8yjr7ZVGAE/s320/ABF27nov.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5544867097735933970" border="0" /></a><span style="font-style: italic;font-size:78%;" >Gunnel Granlid, Maja Heide och Birgitta Bolinder</span><span style="font-style: italic;">.</span><br /></div><br />»Tusen systrar ställde krav« fick en trist recension hos bibliotekstjänst. Då var det desto roligare att läsa Kristina Wikström i Feministiskt perspektiv som menar att boken ger en fascinerande bild av en tid vars betydelse inte får glömmas bort.<style>@font-face { font-family: "Times"; }@font-face { font-family: "Cambria"; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 10pt; font-size: 12pt; font-family: "Times New Roman"; }p { margin-right: 0cm; margin-left: 0cm; font-size: 10pt; font-family: "Times New Roman"; }div.Section1 { page: Section1; }</style><br /><br />Och i lördags trängdes bortåt 150 personer i foajén på fjärde våningen i ABF-huset för att höra om boken och lyssna på Marie Selander och Lotta Hasselqvist.<br /><br />Vilken avslutning när alla reste sig upp och sjöng Vi är många!<br /><br />Innan dess hade Gunnel Granlid och Birgitta Bolinder pratat med Maja Heide om varför de drogs med i kvinnorörelsen och flera andra bidrog också. Tuva-Stina Lindén pratade om sina elever i Skärholmen som behöver stöd och förebilder. Valborg Lindén om vikten av internationella utblickar.<br /><br />Kontentan blev att vi inte kan ta något för givet. Eller som recensionen i Feministiskt perspektiv avslutas: Det är bara för oss yngre att buga oss djupt för dessa kämpar och lyssna till deras varning: ingenting ges till oss gratis och inga rättigheter är eviga. Än återstår mycket arbete.<style>@font-face { font-family: "Times"; }@font-face { font-family: "Cambria"; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 10pt; font-size: 12pt; font-family: "Times New Roman"; }p { margin-right: 0cm; margin-left: 0cm; font-size: 10pt; font-family: "Times New Roman"; }div.Section1 { page: Section1; }</style><br /><br />Arrangörerna för Socialistiskt forum på ABF blev överraskade över att så många kom till vårt program. De borde ha lärt sig att feministiska program drar mycket folk. Även »Jakten på den försvunna feminismen« fick byta lokal.Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-38610125121093275432010-11-17T12:57:00.009+01:002010-11-17T21:26:42.311+01:00Sex och sex<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv0Sk8onFyzr2_ac3g_6S1eFXIerHFYjK7uXkwDd_d_exC53mbmBg9lTE_MsFdi_lGwRMa_hdfXHMbDeE4wlRT1ozacp6Ly5DiBxHFVGHmZBZvB9Pa_FlpC6lYtUE0w8THb35Zj14AmwQ/s1600/gudrunLodin3.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 91px; height: 137px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv0Sk8onFyzr2_ac3g_6S1eFXIerHFYjK7uXkwDd_d_exC53mbmBg9lTE_MsFdi_lGwRMa_hdfXHMbDeE4wlRT1ozacp6Ly5DiBxHFVGHmZBZvB9Pa_FlpC6lYtUE0w8THb35Zj14AmwQ/s320/gudrunLodin3.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5540495291757691522" border="0" /></a>Det kom ett mejl från Gudrun Lodin i Hultsfred, en av skribenterna i <span style="font-weight: bold;">Tusen systrar ställde krav.</span> Hon påpekar att vi i kvinnorörelsen diskuterade mycket som hade med sex, utsatthet, våld och osynliggörandet av kvinnans kön att göra. I boken berättar hon om en kurs hos de danska rödstrumporna som lärde ut hur man kunde undersöka sina underliv med spekulum och speglar. Det var ett sätt att bli medveten om sin kropp.<br /><br />Hur gör dagens unga kvinnor?<br /><br />Läs mer i Tusen systrar ställde krav! Beställ från <a style="color: rgb(102, 0, 204);" href="http://www.migra.nu/">www.migra.nu</a><br /><blockquote><span style="font-family:Tahoma;"><span style="font-size:12px;"><br /></span></span><span style="font-size:12px;"><span style="font-family:Tahoma;"></span></span></blockquote>Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-88018254872804835502010-11-17T07:20:00.006+01:002010-11-17T07:37:49.959+01:00Kvinnor och samtidshistoria<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzMuTnz_gh0f8viPPGsXpcXqhjSLVv1ATlX1XF0SY6xlo6LO4XEBfiTHOSgGNgJpwLF1zGF52tx7ve1C2njLkQRtIe9ZOhC00NDa668hOy8kShjpngwLPtNVKNxlQol3cyNvUzi55UOgY/s1600/TusensystrarOmslagc.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 261px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzMuTnz_gh0f8viPPGsXpcXqhjSLVv1ATlX1XF0SY6xlo6LO4XEBfiTHOSgGNgJpwLF1zGF52tx7ve1C2njLkQRtIe9ZOhC00NDa668hOy8kShjpngwLPtNVKNxlQol3cyNvUzi55UOgY/s320/TusensystrarOmslagc.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5540403527767292258" border="0" /></a>Till bokmässan kom boken <span style="font-weight: bold;">Tusen kvinnor ställde krav. Minnen från 70-talets kvinnokamp.</span> Mer än 40 kvinnor (och två män) skriver sina personliga minnen om varför de engagerade sig i kvinnorörelsen. De äldsta är i 80-årsåldern så det är dags att deras minnen kommer på pränt.<br />Men varför det är så svårt för en sådan här bok att bli recenserad i de stora tidningarna. I våras kom ju Ebba Witt Brattströms <span style="font-weight: bold;">Å alla kära systrar</span>. Vilket mottagande. Jag tror det blev fyra helsidor i Dagens Nyheter. Inget ont om det. Det är en fantastisk bok.<br />Men i Tusen systrar framträder så många olika röster, från många olika platser i landet, kvinnor med olika yrken och erfarenheter. »Samtidshistoria när den är på topp«, som Inga-Lisa Sangregorio, en av de medverkande skrev i ett mejl.<br />Det är klart att det har betydelse att förlaget är litet och okänt, men är kvinnornas samtidshistoria inte lika viktig som andras? Jo kanske om den handlar om sex. »Sex, systerskap och några män senare« av Amelia Adamo med flera har fått enorm uppmärksamhet de senaste veckorna.Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-36591840795787231922010-06-08T12:00:00.007+02:002010-06-08T12:33:10.470+02:00Gratis skola till allaJag har just intervjuat några skoltjejer på högstadiet i en Stockholmsförort. De uppskattar skolan mer än många andra elever i Sverige. De kommer från Afghanistan där de inte hade haft samma chans till utbildning som här. Såvida de inte hade haft rika föräldrar.<br /><br />Jag känner två andra unga kvinnor på var sin sida av jordklotet. Lorena som bor i slummen har jag aldrig träffat men vi har ofta kontakt via e-post eller sms. Jag mötte hennes mamma i Manilla i Filippinerna våren 1989. Året därpå föddes Lorena och jag utsågs till gudmor. Nu är hon alltså 20 år och jag hjälper henne med terminsavgifter så att hon ska kunna få en utbildning. Jag tror att hon har chans att få ett någorlunda bra jobb när hon är färdigutbildad.<br /><br />Det är värre för Lilian som bor i Nairobi. Henne har jag träffat flera gånger när jag besökt Kenya tillsammans med Eunice Vänner som har hjälpt henne ekonomiskt med hennes utbildning. Nu sliter hon med städning på ett sjukhus men längtar efter något annat där hon kan få användning för sin utbildning. Och nu har hon fått chansen: hon kan få åka till Kanada för att jobba som aupair. Kruxet är att det kostar 4900 dollar bara att komma dit. Jag kollar in företaget som säljer tjänsterna och blir upprörd. De erbjuder familjer nannies från 82 länder, alla är välutbildade och kunniga. Och förmedlingen kostar inte familjen något extra. Men det står förstås inte ett ord om att det är unga personer som själva får betala en svindlande summa för att få sätta sin fot i Kanada.<br /><br />Ingrid SillénIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-44749100375871481982010-03-12T07:18:00.007+01:002010-03-12T11:40:28.731+01:00»Åt dem som har skall varda givet…«Så blev det majoritet för ombildning till bostadsrätt i vårt hus. Ett kollektivhus i Stockholms innerstad. Dit även ensamstående familjer med låga inkomster har kunnat flytta. Nu kommer många av dem att försvinna. Just de som kanske har störst behov av kollektivhusets gemenskap, måltider att gå till, ungar som blir kompis med varandra, de riskerar att trängas ut av köpstarkare familjer.<br /><br />Själv röstade jag nej till ombildning men har ändå räknat med att bo kvar. »Alla skulle ju få lån«, som bankfolket sa på ett av de sista mötena före köpstämman. De borde lagt till »om man tjänar bortåt 30 000 kr eller är två…« För när jag frågade banken fick jag höra att jag nog knappast skulle kunna få lån. Då måste jag nog ha en medlånare. Okej, jag har barn som kan ställa upp, men de som fortfarande har småbarn, de som inte har andra nära med bra ekonomi. De får flytta. Eller bo kvar som hyresgäster. Det går ju också förstås, men jag kan förstå frustrationen. Att vara hyresgäst till ens grannar som just har blivit miljonärer i huset som vi hittills skött tillsammans.<br /><br />Det gör mig ilsken att bostadsrättsstyrelsen, banken och ombildningskonsulten inte med ett ord har nämnt att man ska klara en ränta på 6 %, vilket i mitt fall skulle ge en bostadskostnad på 12000 kr. Nej de har bara visat upp glädjekalkyler som visar att vi får mycket lägre kostnader. Ränta på 1,1 % ger en kostnad som är mer än 3000 kr lägre än vad hyran är i dag. Tyvärr har allt för många trott på dem. Många kommer att känna sig lurade när de får besked från banken.<br /><br />Som det står i bibeln: »Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.« (Matteus 25:29.)<br /><span style="font-weight: bold;"><br /></span>IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-38592082862521038882010-01-12T22:25:00.006+01:002010-01-12T22:49:19.035+01:00Inte bara avundsjuka! Oro och vilsenhetJag får kanske får modifiera lite av det jag skrev häromdagen om avundsjuka på äldreboendet.<br />– En del dementa blir så oroliga om det kommer för många nya på besök, menar Sara som jobbar som undersköterska på ett demensboende. Hos oss får besökarna sitta på rummet med sina anhöriga vid måltiderna, annars blir det oroligt på avdelningen.<br /><br />Så jag får väl tänka om lite, men det var just det där med avundsjuka som lät så märkligt. Kanske kommer det fram känslor som är jobbiga för både de gamla och personalen. Kanske orkar man inte med den oro som många dementa känner, vilsenhet, en känsla av att något inte är som det ska vara, att något har försvunnit men man vet inte vad det är.<br /><br />Hörde häromdagen på radion om Heleneholms äldreboende där personalen hade utbildats i massage och inrättat ett minispa för de gamla. Där fick de massage och varma handdukar till musik. Det hade lugnande inverkan på alla, medicineringen kunde minskas och även personalen mådde bra av det.<br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-16785404407214939362010-01-10T19:03:00.007+01:002010-01-10T19:42:48.140+01:00Avundsjuka på äldreboendet?92-åriga Märta har hamnat på ett särskilt boende efter att ha ramlat hemma. Hon har fått en stroke och klarar sig inte själv längre. Vid måltiderna kommer ofta någon av hennes två söner och hjälper till med matningen. Jag har varit där några gånger också men aldrig träffat på anhöriga till någon av de andra på boendet.<br /><br />Häromdagen kom Märtas 24-årige barnbarn på besök. En trevlig ung man som alltid har piggat upp sin farmor. Men han blev utkörd från matsalen. Ingen förklaring gavs.<br /><br />Senare kom beskedet från den ansvariga sjuksköterskan: de andra som inte får så många besök blir oroliga och avundsjuka!<br /><br />Jamen låt dem bli avundsjuka då! Låt dem visa sin sorg och besvikelse över att ingen hälsar på dem. Men låt det inte gå ut över den som får besök!<br /><br />I stället tycker jag att de som ansvarar för äldreboendet mycket tydligt ska tala om för de anhöriga att det inte är en förvaringsplats där man lämnar in gamla mamma eller pappa i väntan på döden. Utan hit kommer man för att träffas, man tar med barnbarn, grannar och vänner. Och för dem som inte har egna släktingar eller vänner hjälper man till att skapa gemenskap. Så det blir en plats för prat och omtanke, inte bara en oändlig sträcka av tid då ingenting händer utöver måltider och tv-tittande.<br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-78010122708873314882010-01-06T15:07:00.006+01:002010-01-11T18:23:18.820+01:00Trettondedag jul<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9askbsCvZ11LXEvjzReJ55YI9tFPtGEaqjcqfkNJcG2uyEIXQZOL7Q6TWIECiS184TeomkBBRQfVs_ZF0lgfX3vKf9sh934kkmTkQfQO3mv4tz_q6A5CGAY1dLZ1PKZqxS3v7lTEjTsQ/s1600-h/julkrubba.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 170px; height: 227px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9askbsCvZ11LXEvjzReJ55YI9tFPtGEaqjcqfkNJcG2uyEIXQZOL7Q6TWIECiS184TeomkBBRQfVs_ZF0lgfX3vKf9sh934kkmTkQfQO3mv4tz_q6A5CGAY1dLZ1PKZqxS3v7lTEjTsQ/s320/julkrubba.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5423634238029673666" border="0" /></a><br /><span style="font-size:78%;">Julkrubba från Kenya</span><br /><br />När jag var barn åt vi julmat ända tills trettondedagsafton. Skinkan fanns kvar, vi doppade i grytan och åt köttbullar. Jag fattar inte hur skinkan och doppet kunde räcka så länge! Men det var ju ingen som slängde bort mat. Det var före datummärkningens tid.<br /><br />Julen har varit skön och jag har slöat. Träffat familj och vänner, åkt skidor, läst böcker. Tänkt på allt jag måste göra när vardagen börjar igen. Och det gör den i morgon.<br /><br />Nu ska jag baka bröd till julens sista grönkålssoppa.<br />Recept till två bröd:<br />4 dl ljummet vatten<br />1/2 paket jäst (25 g)<br />1 tsk salt<br />1 tsk kummin<br />1 dl grahamsmjöl<br />1 dl grov rågmjöl<br />5–6 dl vetemjöl<br /><br />Lös jästen i vattnet, rör i salt och kummin. Blanda i mjölet och rör ihop ordentligt. Låt jäsa minst 30 minuter.<br />Knåda lätt på mjölat bakbord. Gör två bröd som får jäsa på plåt cirka 30 min.<br />Sätt in högt upp i ugnen 10 minuter på högsta värme 275°. Sedan 15 minuter i 175°.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXG1toA0q2ZqA8sFM5Vltbhk8pLnV5vCyEAs7ITar43m0WEcjujrzjIv_KpeGi_H2zkumpbexTJ_Y5yxwZaKVztAtQKUG4lgPz-BZUtcFYFqpifowbWqZPyWGSaIcj0pP5TeoHH4ivq5s/s1600-h/bread.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 255px; height: 228px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXG1toA0q2ZqA8sFM5Vltbhk8pLnV5vCyEAs7ITar43m0WEcjujrzjIv_KpeGi_H2zkumpbexTJ_Y5yxwZaKVztAtQKUG4lgPz-BZUtcFYFqpifowbWqZPyWGSaIcj0pP5TeoHH4ivq5s/s320/bread.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5423652000197619762" border="0" /></a><br /><br />Man kan ju lika gärna göra dubbel sats förstås!<br /><br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-72200496937365580252009-11-28T20:18:00.006+01:002009-11-28T20:41:39.355+01:00I år blir det lamm till julI våras kom rapporter om hur eländigt de danska grisarna har det. Men trodde någon att det var bättre i Sverige? Ingen har väl undgått Djurrättsalliansens filmer om hur grisar har det i sina bås utan halm. Organisationen ville visa på eländet för att få folk att sluta äta kött, för så här blir det när man producerar djur för att ätas, menar de.<br />Men jag tror inte det måste vara så, däremot får man väl tänka om när det gäller priset. Ska vi äta bra kött kostar det mer.<br /><br />I höst har jag köpt lamm direkt från en bonde i Roslagen, otroligt gott kött och inte särskilt dyrt. Lammen slaktades på Skebo slakteri <a style="color: rgb(51, 51, 255);" href="http://www.skebokott.se/">www.skebokott.se</a> där kan man köpa kött från djur som får leva på ett naturligt sätt fram till slakten. Där kan man också köpa sin kravcertifierade julskinka: antingen genom att åka dit eller beställa hem till dörren. De har utkörning till vissa områden i Roslagen och Stockholm.<br /><br />Men själv kommer jag att laga lammstek på julafton. Jag hoppas mina gäster kommer att gilla det. Annars får de väl ta med sig en egen skinka.<br /><br />Ingrid SillénIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-29887164674822912082009-10-21T08:00:00.006+02:002009-12-04T08:26:10.850+01:00Bra julklapp till personalen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTSG9F5X1YMtUjKKDlb4xtFN3ruicU_tp0TEqP3Nnz3NGis7RV5jBz31Mr9GzAjQB8-2ZsmFwtt2jT136MRm3bCR4GawOrznB3dE1wy9Tdh9zcnfoKe7LSClT_AjQKZMbCnRmooqF2ap8/s1600-h/kaneltimmennyb.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 90px; height: 120px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTSG9F5X1YMtUjKKDlb4xtFN3ruicU_tp0TEqP3Nnz3NGis7RV5jBz31Mr9GzAjQB8-2ZsmFwtt2jT136MRm3bCR4GawOrznB3dE1wy9Tdh9zcnfoKe7LSClT_AjQKZMbCnRmooqF2ap8/s200/kaneltimmennyb.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5394929537758541282" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-style: italic;font-size:100%;" >"Jag är alldeles lyrisk över Kaneltimmen. Jane Moréns förmåga att ill</span><span style="font-size:100%;"><span style="font-style: italic;">ustrera en vardag/kväll hos de gamla är en fascinerande läsning.Vem, förutom hon, kan beskriva en symaskin som »sover under sin kåpa«? Sådana personifieringar får mig som läsare att kippa efter andan. Jane Morén skriver så underbart språk! När man läser är känslan alltid densamma: gåtfullt och vackert. Ibland ville jag gråta, ibland gjorde jag det också, ibland skrattade jag, ibland fastnade skrattet i halsen och jag blev arg"</span>.</span> <span style="font-weight: normal;"><a style="color: rgb(204, 0, 0);" href="http://www.migra.nu/kanel2.asp">läs mer om boken!</a></span><span style="font-weight: normal;"><br /><br />Julerbjudande</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span>90 kr + porto.</span><span> </span><span>Fem ex för 400 kr + porto. Tio ex för 750 kr + porto.</span><span style="font-weight: normal;"> Beställ boken <a href="http://www.migra.nu/">www.migra.nu</a><br /><br /></span><span style="font-weight: bold;">Besök också gärna Kistamässan 5-6 december. Bokbord och uppträdande av några av förlagets författare, bland annat Jane Morén med musikern Urban Ekeblad lördag kl 13.00 och söndag kl 12.00.<br /><br /></span>Ingrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-88735783083459867932009-10-19T16:58:00.009+02:002009-10-19T17:25:25.892+02:00Sjukhusens städning ska nu granskas<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglmM9mtEQmaUnkZITLs6QABrXBFe0uATAsDBP_RhWHmiGVXdAnTA8qe9QPpqp0lb4CQa60kX-s7WXuW2NTZx3OQgr19jDuE8tty1_RAO6sIzyvVv1iTGWp4kn1zW4ooP3GrKlxQ8gC5rY/s1600-h/0001.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 213px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglmM9mtEQmaUnkZITLs6QABrXBFe0uATAsDBP_RhWHmiGVXdAnTA8qe9QPpqp0lb4CQa60kX-s7WXuW2NTZx3OQgr19jDuE8tty1_RAO6sIzyvVv1iTGWp4kn1zW4ooP3GrKlxQ8gC5rY/s320/0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5394328454902426642" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-weight: bold;">En mycket glädjande nyhet är att nu ska socialstyrelsen granska hur upphandlingen av sjukhusens städning går till.</span><br /><span style="font-style: italic;">"- Jag vill få en uppfattning om hur vården upphandlar städningen. Är den upphandlad utifrån en patientsäkerhetsfunktion eller en kontorsfunktion? Det vet vi inte i dag, säger generaldirektör Lars-Erik Holm till TT."</span><br /><br />Jag minns en gång för ett år sedan då jag var tvungen att uppsöka besökstoaletten i foajén på Karolinska sjukhuset. Jag fick en chock över den djupt och långvarigt eftersatta städningen; tjocka skitränder och smutslager överallt. Jag vågade inte ta i någonting, toalettbesöket var en plåga. Dagen efter bestämde jag mig för att ta reda på vem som hade ansvaret för städningen och det blev en hel del telefonsamtal innan jag kom fram till den människa som var chef för upphandlingen. Hon skulle se över saken. Nu påminner det mig om att jag faktiskt aldrig gjorde en uppföljning, jag har inte hunnit, men det har legat i mitt bakhuvud hela tiden.<br /><br />Därför blir jag såå glad idag! Inte en dag försent med granskningen! Tack generaldirektörn!<br /><a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/sjukhusens-stadning-ska-granskas-1.977272">Läs artikel</a> på DN.se<br /><br />Jane MorénIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-85415840805053921732009-10-18T00:38:00.006+02:002009-10-18T00:45:38.236+02:00Lyckligare av utflykter och hembakatVarje gång jag läser om att personal tagit initiativ till ett bättre liv för äldre blir jag lika glad. Samtidigt kommer alltid tanken: men är det inte självklart? Som i artikeln jag läste i Metro, om att personalen bakar bröd och går på utflykt med de gamla, vilket visat sig vara ett bra sätt att kunna minska på användandet antidepressiv medicin; de gamla blir lyckligare, helt enkelt.<br /><br /><a href="http://www.metro.se/2009/10/16/1461/hembakt-och-vafflor-i-stallet-for-pil/">Läs mer</a> om Väderkvarnens äldreboende i Stockholm<br /><br />Jane MorénIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-36627311709985111142009-10-02T15:36:00.004+02:002009-10-02T15:53:47.110+02:00Översvämning i ManillaMin 19-åriga guddotter och hennes familj i Manilla, Filippinerna, drabbades av ett våldsamt oväder med översvämning förra veckan. Hela deras hus fylldes av vatten och allt förstördes. Familjen är chockad och vet inte hur de ska klara sej eller om det går att bo kvar i huset.<br /><br />Man läser ju varje dag om fruktansvärda saker som händer runt om i världen, men det blir extra påtagligt om det är någon man känner. Nu har jag visserligen aldrig träffat min guddotter Lorena, men däremot hennes mamma Celia som jag mötte år 1989 när jag var på en resa i Filippinerna. Hon och hennes familj bodde i ett av de värsta slumområdena i Manilla och hon var aktiv i en grupp som arbetade för att de skulle få bättre förhållanden. Husen var dåligt byggda, det fanns inga toaletter och vattnet hämtades i floden som rann strax intill. Den var hur smutsig som helst. Men trots det hårda livet hade många av invånarna höga ambitioner för sina barn och jag frapperades av hur välklädda alla var när de skulle ut på stan.<br /><br />Året efter mitt besök i Manilla födde Celia fött sitt tredje barn och jag blev gudmor till dottern Lorena. Vi har haft kontakt under alla år med vissa kortare avbrott.<br /><br />Nu hoppas jag bara att Lorena orkar studera vidare. Det är enda sättet för henne att komma ur familjens fattiga situation. Och jag tror hon klarar det för hittills har hon satsat helhjärtat och är en av de duktigaste eleverna i klassen.<br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-88485458910097006912009-09-28T06:56:00.004+02:002009-09-28T07:04:43.832+02:00Puss på skatteverketDet är väl inte ofta man vill pussa någon på Skatteverket, men nu fick jag lust till det. Jag slapp betala 1000 kr för att jag var försenad med en kvartalsavgift angående min försäljning till utlandet. Under andra kvartalet i år hade jag nämligen sålt böcker till Finland och Danmark för cirka 900 kr. Det ska anmälas på en särskild blankett till Skatteverket med angivande av köparens vat-nummer.<br />Det där hade jag ju ingen koll på så jag lade bara blanketten åt sidan och tänkte att det gör jag snart. Inte långt därefter kom ett brev där Skatteverket övervägde att ge mej en förseningsavgift på 1000 kr.<br />Men efter mitt personliga brev medgavs jag alltså hel befrielse från förseningsavgiften. »Inte för att skälen är av den art att den medför rätt till befrielse. Men för att det är första gången som ni utan giltigt skäl inkommit för sent med kvartalssredovisningen.«<br /><br />Puss på er Skatteverket!<br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-73972383098828418032009-09-23T09:09:00.005+02:002009-09-23T11:25:17.835+02:00Borde man inte kunna tala med varandra?Märta har fått en ny person som kommer från Hemtjänsten. Märta är väldigt nöjd med den nya för hon är så bra på att stryka och gör precis det som hon blir ombedd. Hon är dessutom mycket vänlig och omtänksam. Kruxet är att hon inte förstår eller talar svenska alls. Märta tycker inte att det är något problem, hon är ju så van att vara till lags. Men är det verkligen rimligt att anställa personal som inte kan språket? Borde hon inte få gå på en kurs i svenska först?<br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-9723865252412082942009-09-22T09:58:00.002+02:002009-09-22T10:02:07.952+02:00GenuskodadMed stort intresse har jag följt <a href="http://www.dn.se/insidan/manga-ska-ha-nytta-av-raden-1.957036">DN Insidans serie</a> om parrådgivning. Terapeuter som ska vägleda par och föräldrar till ett bättre liv har visat att de är ganska så rejält omedvetna om jämställdhet i praktiken.<br /><br />Hur jämställd tror du att du är? Det handlar inte om att en tjej kan hålla i en hammare eller en kille kan dra en barnvagn. I våras var jag med i en projektgrupp om jämställt föräldraskap. En mycket intressant studie är den som en av deltagarna, forskare Eva Lindholm gjort om föräldrainformationen som blivande föräldrar får på barnmorskemottagningar. Hon har analyserat häftet Vänta barn och hennes slutsats är att föräldrarollen kan knappast bli tydligare genuskodad än så här. Läs hennes artikel på sid 24 i <a href="http://makalosa.org/pdf/tidning209.pdf">Makalösa föräldrars temanummer om jämställt föräldraskap.</a><br /><br />Jane MIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-91378786955989070032009-09-16T23:36:00.003+02:002009-09-16T23:45:38.336+02:00Även hos ossSå har den blivit rykande aktuell även i vårt kollektivhus – frågan om man ska köpa sina lägenheter. Inte sedan huset var nytt har väl så många kommit på ett möte. Stämningen är lugn, folk lyssnar på varandra. Än så länge.<br /><br />Men varför i hela friden ska man sälja ut allmännyttan? Och till hälften av marknadsvärdet? De senaste veckorna har det talats i media om avknoppningar inom både barnomsorg och äldreomsorg, verksamheter som sålts ut billigt och som berikat de nya ägarna. Det är ju samma sak med utförsäljning av hyresrätterna.<br /><br />Jag tror visst att det går att ha ett kollektivhus där folk äger sina lägenheter. Men det här blir något helt annat. Många som bor här är ensamstående med låga inkomster och kommer knappast att ha råd att köpa. Därmed blir de hyresgäster till en förening som äger lägenheterna och då har de heller inget inflytande över hur huset används. Hur goda intentionerna än är från början, även bland dem som vill ha bostadsrätt, tror jag risken är mycket stor att det blir en avkollektivisering på sikt.<br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-48699332706495820832009-09-15T22:23:00.004+02:002009-09-15T23:15:53.942+02:00Leva livet medan man har detSåg en underbar film häromdagen, Augustilunch i Rom. Gianni, medelålders man i ett stekhett Rom, är kvar i stan i den slitna lägenheten för att han måste ta hand om sin skröpliga gamla mamma. Alla andra ska åka på semester. Även värden i huset, läkaren osv. Men vad ska de göra av <span style="font-style: italic;">sina</span> gamla mammor. Lösningen blir Gianni, han är ju ändå hemma, han kan laga mat och behöver pengarna. Han kan väl ta hand om damerna?<br /><br />Till en början inte särskilt hågad, upplåter han soffor och extrasängar i lägenheten till de gamla kvinnorna. Han får reda på vad de ska ha för piller och vilka egenheter de har. Han lagar avancerade maträtter och går omkring och pysslar om dem och ser till att de somnar på kvällen, flyttar tv:n mellan de olika rummen. För kvinnorna har olika viljor och en av dem smiter till och med iväg för att roa sig på egen hand. Efter lite smågnat lever alla upp och njuter av Giannis matlagningskonst och vill inte skiljas från varandra.<br /><br />Det är en ovanlig och livsbejakande film. En lågmäld hyllning till livet som inte tar slut bara för att man är rynkig i ansiktet, lite glömsk och har nedsatt hörsel.<br />Man skulle unna fler åldringar att ha lite roligt, att inte bara sitta för sig själva och tänka på gamla minnen – utan ha lite kul tillsammans med andra.<br /><br />Det slog mej förresten att boken Kaneltimmen skulle kunna bli en spännande film.<br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4692211461642134947.post-79045615301785429122009-09-08T23:03:00.003+02:002009-09-08T23:39:50.309+02:00Svensk kärnfamilj möter ursprungsbefolkningSå har den omtalade tv-serien »Den stora resan« haft premiär. Omtalad från början men ack så tråkig! Vad är det för intressant att följa svenska kärnfamiljer som packar sina resväskor och visar sina sovrum? Så himla segt. Pinsamt att sitta och titta på och säkert pinsamt för dem själva också så här i efterhand. Det blev ju intressant först när programtiden nästan var slut, när svenskarna mötte folket i byarna.<br /><br />För jag har egentligen inte alls något emot ett program som skildrar mötet med vardagslivet i en afrikansk eller indonesisk by. Och hur det skulle vara att pröva på att leva på ett helt annat sätt än det man brukar. Det är ju hur intressant som helst! Men det här handlade ju till allra största delen om något helt annat, och inte heller ett dugg om hur värdfolket tänkte inför mötet med sina exotiska gäster.<br /><br />Men jag ska inte döma ut serien efter första avsnittet. Ska bli kul att se om svenskarna tar seden dit de kommer och anpassar sig vad gäller både klädsel och matvanor.<br /><br />IngridIngrid Sillénhttp://www.blogger.com/profile/03011781384841049854noreply@blogger.com0