Läste en intressant artikel i Arena om att ingen tagit upp könsaspekten på det som nyligen hände i Tyskland, killen som sköt sina skolkamrater. Per Wirtén skriver att det är föreställningen om hur riktiga män ska vara som är problemet, inte män som biologiska varelser.
»Manligheten är en bur som låser in män. Feminister har länge försökt bryta upp kvinnlighetens burar. Men om manligheten är det fortfarande skrämmande tyst. Trots att människor dör, misshandlas, skadas för livet i föreställningens spår«, skriver han.
Det påminner mej om något jag läste i Svenska Dagbladet för en tid sedan. Ett föräldrapar talade inte om för omgivningen vilket kön deras barn hade. I artikeln kallades hon/han för det. Det lustiga är att många blev så upprörda över det. Jag tycker det är ett tankeväckande experiment även om jag tror att det skulle vara väldigt svårt att genomföra.
Vad är det i vårt sätt att hantera flickor och pojkar som gör att de oftast utvecklas i så olika riktningar? Och att barn som är utsatta ofta beter sej helt olika beroende på vilket kön de tillhör. Killarna blir utagerande och våldsamma, tjejerna inåtvända och skadar sej själva. För att hårdra det. Men tendensen är att även fler flickor börjar uppvisa våldsamma beteenden.
Det vore faktiskt intressant om man kunde börja betrakta barn som individer i första hand, inte som en blivande män eller blivande kvinnor. Med allt vad det innebär av tidigt fastlåsande i könsmönster.
Självklart är det inte så enkelt som att killar och män skjuter bara för att de blivit formade enligt ett visst könsmönster. Det är givetvis kombinerat med psykiska och/eller sociala problem och utsatthet av olika slag. Men könsaspekten är viktig och bör inte glömmas bort.
6 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar