torsdag 7 maj 2009

Uppdrag granskning om äldreomsorgen


Foto: Jane Morén

Jag såg reprisen av Uppdrag granskning om livet på ett äldreboende i Göteborg. Det lär väl vara ungefär likadant landet runt. Gamlingar som vandrar fram och tillbaka i korridorerna utan att ha något särskilt att ta sig för. Det slående är kontrasten mellan det tjusiga yttre – moderna lokaler, fina rum, vackra möbler – och så den innehållslösa tillvaron.

Och medan det sitter en massa gamlingar i leda finns det ungdomar som leds av att inte ha något att göra. Det är massarbetslöshet bland de unga. De får ersättning från arbetsförmedlingen men kan inte ens sättas in i någon praktik. Sådana är reglerna. Det framkom på programmet Debatt alldeles före Uppdrag granskning.

Så varför inte slussa in ungdomarna på äldreboendena. De har ju redan betalt av det offentliga. Låt varje gamling få en ung ledsagare några timmar i veckan som kan dra iväg på promenad med rullstol eller rullator eller sätta igång med andra aktiviteter. Fram för lite mer liv och fläkt på äldreboendena!

Det löser förstås inte alla problem. Det finns krav som personalen måste uppfylla. Äldreforskaren Mats Thorslund var mycket konkret och hade tre tydliga krav: 1. Det ska inte lukta kiss. 2. När någon ringer på klockan måste personalen vara där inom tio minuter. 3. Alla ska få komma ut samma dag som de önskar det.
Det låter som en självklarhet men det är knappast så det ser ut i verkligheten.

Men sen kan jag inte låta bli att förundras när jag hör om en gammal kvinna vars dotter säger att hon inte varit ute på ett år. Det är ju hemskt i och för sig, men har dottern inte heller tagit ut sin mamma på promenad? I så fall undrar man vart det personliga ansvaret tagit vägen. Det kan ju inte försvinna bara för att man fått in sin förälder på ett särskilt boende.

Ingrid Sillén

2 kommentarer:

Erik sa...

Det här är en intressant idé med ungdomar i äldreomsorgen. Jag har alltid tyckt att alla i en viss ålder, t ex efter gymnasietiden skulle gör en "värnplikt". När nu denna i stort är avskaffad borde det kanske heta "vårdplikt" i stället. Fast då undrar ju en "nästan" pensionär om vi helt plötsligt skulle få en ny kategori att brottas med. Nämligen "vårdpliktsvägrare"-ungdomar som träffas och eldar upp sina inkallelsesedlar. Det är ju så jäkla äckligt att torka gamlingar och byta sängkläder. Just detta att det är så äckligt skrämmer många ungdomar som i fräschhetsjakten faktiskt rusar hem på lunchen för att duscha o byta underkläder.
Jag generaliserar medvetet, jo men visst, Men det förekom i min bekantsskapskrets för några år sedan. Kanske fortfarande.
Hur komma förbi detta? Jag tror det måste börja, eller snarare återgå till, med boendet,
Vi måste bygga rymliga lägenheter och hus för generationer. Låta våra äldre bo kvar hemma i gemenskap med barn och barnbarn. Låta barnen se att äldre också tar plats och har egna behov. Förtjänar respekt som många unga kräver själva.
Tänk så idiotiskt vi bor. Egen lägenhet kanske. En partner i eget boende, Barnen i egna boenden och gamla pappa o mamma i äldreboende. Inte sällan på olika ställen. Vi tar onekligen plats i det institutionaliserade samhället.
Nej bygg inte fler "generationsboenden". Inga fler "för dig över 55"!
Bygg rymliga kollektiv där alla får plats.
Med gemensamma lokaler där alla utan tvång kan deltaga efter lust och egen förmåga.
Visst kan det bli nya och kanske idag okända konflikter. Men det får man ta. Summan av en människas konflikter är vanligen ganska konstant.
Det är bara orsakerna som varierar.

Erik Enström

Ingrid och Jane sa...

Ja till fler kollektivhus för alla åldrar. Nej till familjelägenheter för flera generationer. Tror inte att så många vill bo så. Men visst tar vi mycket plats i vårt boende. Och visst borde vi blanda upp boendet mycket mer. Varför inte små äldreboenden som sprängs in i kollektivhus eller andra flerfamiljshus. (Med äldreboenden menar jag då särskilda boenden för dem som måste ha daglig tillsyn.) Det gäller även människor med funktionsnedsättningar som också ofta lever väldigt isolerat från andra människor.
Ingrid