Jag vill beröra

Ingrid Sillén ställer några frågor till Jane Morén som skrivit Kaneltimmen:

Varför skrev du boken?
Jag blev berörd och ville beröra med dem som berört mig. Jag blev så tagen av kontrasterna. De var både absurda och groteska, ja ibland overkliga. Jag jobbade ofta när andra var lediga och det kunde vara vackra sommarkvällar när jag ständigt passerade välfyllda uteserveringar med skrålande och skrattande ­människor. När jag sedan steg in i mörka trapphus dämpades snabbt skratten. Hissen eller trapporna tog mig allt längre ifrån livet där ute.

Ofta var det så tyst. Min nyckelknippa som ekade ute i tysta trapphus rispade fram det obegripliga i en gamling sitter och kurar i mörkret i en öde lägenhet, endast några meter ifrån det som är livet där ute.

Du skriver om övergivenhet och ensamhet…
Ja och det handlar också om övergivenhet hos personalen. Hur många gånger har jag inte stått i en mörk trappuppgång och förtvivlat letat i pärmen efter någon mer utförlig information om vad jag ska göra hos den jag ska stiga in hos? Ofta saknas handledning. Stressen över att klara av all ovetskap och ändå göra ett bra arbete. Klara svåra ärenden och speciellt alla dessa psykiska påfrestningar av olika slag.

… men lika mycket om kärleken
Utan kärleken hade det aldrig blivit någon bok, troligen inte utan övergivenheten heller. Kontrasterna var viktiga. I Kaneltimmen finns så många olika personligheter som gladde, oroade, skrämde eller bekymrade mig. Det är dem jag velat måla av. Levande människor som längtade och väntade på mig och ibland gjorde mig illa. Ofta när jag gått där ute ensam på kvällarna har jag känt att jag velat att andra ska få följa med mig och se den här andra världen, i de gamla bort­glömda gränderna långt ifrån det liv de flesta lever i dag.

Vem vänder du dej till?
Jag tar med läsaren ut i verkligheten. Alla som vill kan följa med mig genom kvälls- och helgpass, genom soliga sommardagar och stormande vinterkvällar, genom mörka portar och trappuppgångar, genom sorg och glädje till verkliga, levande människor av kött och blod med liv och känslor.

Kaneltimmen är ett avtryck och en fryst ögonblicksskildring av människor som dör ifrån tiden som vi alla rusar
igenom.

Kaneltimmen började skrivas i det ögonblick som jag fick reda på att en av dem jag tyckte så mycket om hade dött. Jag minns precis hur det var när jag stod där vid nyckelskåpet i snövåt kappa och fick dödsbeskedet.

boken är utgiven på Migra Förlag.