tisdag 12 januari 2010

Inte bara avundsjuka! Oro och vilsenhet

Jag får kanske får modifiera lite av det jag skrev häromdagen om avundsjuka på äldreboendet.
– En del dementa blir så oroliga om det kommer för många nya på besök, menar Sara som jobbar som undersköterska på ett demensboende. Hos oss får besökarna sitta på rummet med sina anhöriga vid måltiderna, annars blir det oroligt på avdelningen.

Så jag får väl tänka om lite, men det var just det där med avundsjuka som lät så märkligt. Kanske kommer det fram känslor som är jobbiga för både de gamla och personalen. Kanske orkar man inte med den oro som många dementa känner, vilsenhet, en känsla av att något inte är som det ska vara, att något har försvunnit men man vet inte vad det är.

Hörde häromdagen på radion om Heleneholms äldreboende där personalen hade utbildats i massage och inrättat ett minispa för de gamla. Där fick de massage och varma handdukar till musik. Det hade lugnande inverkan på alla, medicineringen kunde minskas och även personalen mådde bra av det.

Ingrid

2 kommentarer:

Erik sa...

Min egen mor har nu legat på ett kommunalt äldreboende i en månad. Vi fick först ta vad som var ledigt efter mors stroke. Sedan har vi bytt enligt den heliga valfrihetens princip varför vår familj har en liten erfarenhet från två institutioner. Och vi konstaterar att det är ibland stora skillnader mellan hur människor behandlas. Inga oegentligheter, men skillnader i hantering av de äldre, skillnader i respekt för de äldre och framförallt skillnader i om de anhöriga ses som en tillgång eller en belastning för de anställda. Observera dock att det är mer en skillnad i synsätt inom personalgrupperna än mellan institutionerna. Med andra ord, det är som på alla arbetsplatser, man betraktar sin egen arbetsroll på litet olika sätt. Jag vill gärna framhålla att de som tar initiativ och månar om de boende är i absolut majoritet. Sedan finns det undantag som sätter sin egen bekvämlighet i första rummet och tycker att anhöriga bara stör på jobbet.
Kanske skulle vi anhöriga kräva en tydligare kvalitetssäkring där dessa frågor kommer upp? En kvalitetsmanual, som många vårdcentraler och läkarmottagningar faktiskt har. Men då måste myndigheterna först bestämma en standard som kvalitetssäkringen kan bedömmas mot. Finns en sådan blir allt mycket tydligare.
Tills dess får vi anhöriga tydliggöra att vi bara besöker våra äldre i deras hem. Precis som vi gjort tidigare.
mvh
Erik Enström

cruella sa...

Dementa människor ska vara på särskilda små demensboenden där även anhöriga blir en hanterligt stor grupp.