I dag pratade Jane Morén om sin bok Ansiktet i händerna – en berättelse om stroke på Medborgarplatsens bibliotek. Jag ställde frågor och Jane svarade och läste förstås ur boken. Publiken var engagerad och många hade egna erfarenheter av anhöriga som hade drabbats av stroke.Jag berättade om när Jane för cirka 4 år sedan visade mig manuset om sitt arbete i hemtjänsten, texter som verkligen berörde och som gav en helt annan bild av hemtjänsten än den man vanligtvis får i media.
Boken kom ut på Migra Förlag under namnet Kaneltimmen hösten 2007 och fick ekonomiskt stöd av kulturrådet och fina omnämnanden hos Bibliotekstjänst.
Det var förra våren när Jane skulle läsa ur Kaneltimmen på Äldreriksdagen som jag fick veta att hennes mamma hade fått en stroke. Inte så konstigt att Jane blandade ihop dagarna och kom på fel dag till uppläsningen, men som väl en dag för tidigt. Uppläsningen på den rätta dagen gick jättebra och hon sålde många böcker.
Så småningom fick jag höra att Jane skrev ner sina tankar och känslor inför mammans sjukdom, det pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det var samtidigt som vi fick höra om askmolnet över Island och oljeutsläppet i Mexikanska golfen.
När jag läste texterna tyckte jag att kontrasten mellan den personliga katastrofen och de stora katastroferna i världen var så fint skildrade att jag genast blev intresserad av att ge ut boken. Titeln blev Ansiktet i händerna – en berättelse om stroke.
