Foto: Jane Morén (författare till Kaneltimmen)Inlåsning på nätterna och ingen hör deras rop. Inte vill man bli gammal och dement under sådana förutsättningar. Och inte gammal över huvud taget om det inte finns någon som lyssnar på en eller bryr sig om en.
Nu är det inte bara elände inom äldreomsorgen, men det är det dåliga man får veta. Och det är självklart viktigt. Annars blir det ingen ändring. Men det finns massor av ålderdomshem som är bra också. Nej ålderdomshem heter det inte längre. Det fanns när jag var barn. Gamla Sofia från Tån brukade bjuda på karameller som hon förvarade i pottskåpet. Det hade vi barn roligt åt, men vi åt karamellerna i alla fall.
Men jag undrar om vi inte snart måste göra lite egna insatser och inte bara klaga. Befolkningen blir äldre och äldre och det finns massor av ganska pigga pensionärer som har många år kvar att leva innan de hamnar på institutionen. Kanske skulle vi som är på väg mot pensionen eller redan är där ta på oss lite ansvar. Bygga upp kooperativ för äldreomsorgen, ungefär som vi gjorde när barnen var små och det inte fanns daghem. Då slog vi oss samman, delade på arbetet och turades om, kanske anställde vi någon.
Nu menar jag inte att äldreomsorgen ska skötas helt och hållet av frivilliga krafter. Men som ett komplement. En grupp människor slår sig samman lokalt och startar äldreboenden utifrån hur man själv skulle vilja ha det när man blir gammal. Man anställer förstås kunnig personal men de som är med i kooperativet bidrar med eget arbete några timmar i veckan. Det kan handla om matlagning, ekonomi, städning, promenader, aktiviteter och bara samvaro. Många anhöriga gör redan i dag jättestora insatser både hemma och på institutioner, men med ett sådant här alternativ blir man en grupp som arbetar tillsammans. Och det måste inte handla om ens egna anhöriga, engagemanget kan grunda sig på hur man själv skulle vilja ha det när man blir gammal och måste ha vård.
